Mysteriet deg av Bjørn Eidsvåg

Du prate i vei om verdensrommets enorme dimensjoner

munnen løpe løpsk og auene e i brann.

Du tar meg med inn i nåkon voldsomme, vidløftige visjoner

om uendelighet og svarte hål og Mars sitt svunne vann.

Men jag tänker på dom underbara ögona dina

på dina vackra händers perfekta fasong.

Och vad dom gör med mig när dom möter mina,

som en fjäril blir fri från sin tråkiga kokong.

Eg tenke på mysteriet deg,

og under øve alle under: at du elske meg.

Eg tenke på mysteriet deg,

og under øve alle under: at du elske meg.

Din iver är stor när du går på om Gud och religioner,

du stoppar inte ens när du tar en klunk med vin.

Jag blir yr när du tar med mig inn i dina reflektioner,

det glädjer dig att se mig uti tafattheten min.

Men eg tenke på dei nydelige formene dine,

på brystene som duve når du e engasjert.

På dei vakre hendene som søke mine,

kor tent eg blir når du e deilig alterert.

Eg tenke på mysteriet deg, og under øve alle under:

at du elske meg.

Eg tenke på mysteriet deg,

og under øve alle under: at du elske meg.

Eg e fortapt i deg men likavel heilt frelst,

du kan få ka du vil av meg - når som helst.

Eg klar' ikkje å styra meg,

eg begjære deg.

Eg tenke på mysteriet deg,

og under øve alle under: at du elske meg.

Eg tenke på mysteriet deg,

og under øve alle under: at du elske meg.